Ikaros

Ikaros var den lilla pojken  (son till den framgångsrike uppfinnaren Daidalos) som tillsammans med sin pappa blev fängslad i ett högt torn på ön Kreta. Allt de ville var att ta sig ut ur tornet och med hjälp av Daidalos kloka hjärna byggde de vingar av fjädrar och vax som tillslut tog dem ut ur tornet, men eftersom Ikaros var så överväldigad över att han kunde flyga kom han så nära solen (som hans pappa hade varnat honom för) att värmen förstörde vingarna och Ikaros föll ner i havet och försvann.


Vi läste lite olika dikter som utgick från berättelsen om Ikaros och som på olika sätt använde sig av berättelsen och jag tyckte att det var ganska kul att se hur många olika sätt det fanns att tolka en och samma berättelse och att man kan se den från olika perspektiv.

Den dikt som berörde mig mest var tro det eller ej den danska dikten av Bundgård Poulsen som utgår från Daidalos perspektiv, och den handlar om det ansvar man har som förälder och vilka konsekvenser det kan få om man inte tar ansvaret. Det som jag gillade med dikten var att den inte bara var sorglig och tragisk utan att det också fanns en känsla av hopp och glädje i den. Tex när Poulsen skriver om när Ikaros och Daidalos flög, det gav en slags frihetskänsla som gjorde dikten lite mer positiv och hoppfull. Jag tyckte också att dikten var bra för att den var ur pappans perspektiv och det tyckte jag var mer berörande än ur Ikaros. 

Dikten börjar i dåtid och går successivt över till nutid vilket jag tyckte var bra eftersom att man först får veta en bakgrund till det hela och sedan tankar i nutiden. Nutiden i den här dikten utspelar sig när Ikaros pappa Daidalos sitter vid havet där hans son miste livet och han sitter och tänker på dagen då han förlorade sin son. Nu känner han skyldighet och ansvar och tycker att han borde ha tänkt efter innan han tog beslutet,  men jag tror att han förstår att det är försent att göra något nu och det är ju sant..
Man kan inte ändra på det förflutna och så är det bara