lördag 23 mars 2013

3 ord

 
1) Ödlekott- en korsning mellan ödla och igelkott
 

2) Ormkål- Ser ut som en orm med ett kålhuvud
 3) Jordgubbssvans- en jordgubbe med svans

söndag 10 mars 2013

Vad är det där?

"Ankomsten" av Shaun Tan som vi läser i Svenskan är en bilderbok och för att förmedla budskap och känslor med bara bilder kan man behöva anväda sig av lite olika verktyg. Ett av dem är symboler, och Shaun Tan har använt sig mycket av det.

På lektionen pratade vi lite om symboler i boken, bl.a statyer och pappersfåglarna men något vi inte pratade så mycket om var de konstiga djuren och maten så det tänkte jag skriva lite om.

De konstiga djuren finns med väldigt mycket, men först efter att mannen har rest ifrån sitt hem och därför tänker jag att det betyder att djuren symboliserar en slags ovisshet och främlingskänsla, att man kommer till ett ställe man aldrig har varit på förut och inte vet något om. Även maten som folket äter i staden är väldigt annorlunda och kring det tänker jag samma sak, när vi ser hur mannen undrar över vad de äter så förstärks känslan av att vara helt ny på ett ställe.

En annan viktig roll som djuren har är på framsidan, där står mannen och funderar över vad det är för konstig sak som sitter där och redan innan vi läser boken vet vi att det finns något slags mysterium.

När man tänker efter så spelar nog symbolerna en ganska stor roll i hur vi uppfattar den här boken och en sån här bok är perfekt för att läsa i grupp och diskutera eftersom alla hittar olika saker som man kan dela med sig av som hjälper de andra att förstå. Enligt mig själv blir läsningen roligare om man läser tillsammans ;)

söndag 17 februari 2013

Ikaros

Ikaros var den lilla pojken  (son till den framgångsrike uppfinnaren Daidalos) som tillsammans med sin pappa blev fängslad i ett högt torn på ön Kreta. Allt de ville var att ta sig ut ur tornet och med hjälp av Daidalos kloka hjärna byggde de vingar av fjädrar och vax som tillslut tog dem ut ur tornet, men eftersom Ikaros var så överväldigad över att han kunde flyga kom han så nära solen (som hans pappa hade varnat honom för) att värmen förstörde vingarna och Ikaros föll ner i havet och försvann.


Vi läste lite olika dikter som utgick från berättelsen om Ikaros och som på olika sätt använde sig av berättelsen och jag tyckte att det var ganska kul att se hur många olika sätt det fanns att tolka en och samma berättelse och att man kan se den från olika perspektiv.

Den dikt som berörde mig mest var tro det eller ej den danska dikten av Bundgård Poulsen som utgår från Daidalos perspektiv, och den handlar om det ansvar man har som förälder och vilka konsekvenser det kan få om man inte tar ansvaret. Det som jag gillade med dikten var att den inte bara var sorglig och tragisk utan att det också fanns en känsla av hopp och glädje i den. Tex när Poulsen skriver om när Ikaros och Daidalos flög, det gav en slags frihetskänsla som gjorde dikten lite mer positiv och hoppfull. Jag tyckte också att dikten var bra för att den var ur pappans perspektiv och det tyckte jag var mer berörande än ur Ikaros. 

Dikten börjar i dåtid och går successivt över till nutid vilket jag tyckte var bra eftersom att man först får veta en bakgrund till det hela och sedan tankar i nutiden. Nutiden i den här dikten utspelar sig när Ikaros pappa Daidalos sitter vid havet där hans son miste livet och han sitter och tänker på dagen då han förlorade sin son. Nu känner han skyldighet och ansvar och tycker att han borde ha tänkt efter innan han tog beslutet,  men jag tror att han förstår att det är försent att göra något nu och det är ju sant..
Man kan inte ändra på det förflutna och så är det bara

söndag 3 februari 2013

Kung Klumpfot

Denne Oidipus.. vilken olyckans man! Han hade alltså dödat sin egen far utan att han visste det och som om inte det vore nog hade han också skaffat barn och gift sig med sin mamma (!), vilken röra.. och vems fel är det då att det gick såhär? Jag tycker att det är Oidipus biologiska föräldrar som bestämde sig för att döda sin egen son för att undvika sin egen död. Tänk om de hade behållt barnet, vad bra det kunde ha blivit! (Fast inte en lika bra historia)

När jag började läsa dramat "Kung Oidipus" tyckte jag att det kändes väldigt annorlunda och svårt. Jag hade aldrig riktigt läst ett drama på det här sättet, vilket förklarar varför den kändes svår men ju mer och mer jag läste desto lättare blev det.

Eftersom jag hade fullt sjå med att försöka förstå dramats form och innehåll tyckte jag att det var svårt att hänga med i vad som hände och jag förstod inte riktigt de små detaljerna utan snarare helheten av berättelsen och jag tror att jag hade förstått mer om jag kände till berättelsen bättre innan.

Jag skulle inte säga att det här var min favoritbok och jag skulle nog inte ha gått till biblioteket och tänkt  "Åh, kung Oidipus, det låter intressant." men eftersom vi arbetade med den i skolan så var det okej att läsa den.
Och nu kan jag berättelsen om Oidipus, klumpfoten



måndag 28 januari 2013

Medea

Då var vi igång igen och veckans blogginlägg handlar om dramat "Medea" av Euripides  som vi läste på lektionen i tisdags. Vi fick välja vem av Medea eller Jason som vi ville försvara och jag ska nu skriva om vems sida jag står på.

Jag vill försvara Medea och det största argumentet för det är att Jason har lämnat Medea och barnen helt ensamma och tänker att de får klara sig själva. Han säger ju att han gör det för deras skull men det tror jag inte ett dugg på. Jag tror att han gör det pga makt och för att han får en yngre fru med högre status än Medea.

Medea har verkligen ingen att vända sig till och det visas i citatet: "Vem ska jag ty mig till? Min far kanhända, som jag förrådde när jag följde dig? Till Pelias' döttrar? Kanske öppna de sin famn för den som dödat deras fader? Så är det ställt. Där hemma hatas jag."

 Jag tror också att han vill skicka ut dem ur landet för att verkligen bli av med dom och slippa tänka på dem ,och om han då tänker gifta sig för att barnen ska få kungliga syskon så förstår jag inte riktigt hur han tänker. Kommer han då söka upp Medea och barnen igen? Nja, det tvekar jag på...

söndag 7 oktober 2012

Jonas eller Jonas?

Jag tyckte att inspelningen av Babel i tisdags var ganska kul och intressant. Författarna som var där var Jonas Hassen Khemiri och Jonas Gardell som båda har kommit med en ny bok. Khemiris bok heter "Jag ringer mina bröder" och bygger på attentatet på Drottninggatan 2010. Gardells bok heter "Torka aldrig tårar utan handskar" och handlar om homosexuellas förtryck och framförallt rädslan för aids-smittade bögar.

Frågan den här veckan är alltså vilken bok jag helst skulle vilja läsa och efter att ha hört båda författarna prata blev valet ganska enkelt för mig, nämligen Jonas Gardells bok. Jag valde den pga att den berörde mig mest och som han sa så har vi aldrig pratat om det här och därför borde det uppmärksammas nu. Jonas Gardell är en väldigt bra berättare och jag tycker att nästan allt han säger är intressant, så även därför valde jag "Torka aldrig tårar utan handskar".

(Boken kommer även som tv-serie imorgon på svt1, kolla in den om du är intresserad)




tisdag 2 oktober 2012

Den ovillige fundamentalisten

Vi har alltså läst boken "Den ovillige fundamentalisten" som var en annorlunda men bra bok. Det som var annorlunda i boken var språket i form av en monolog. Jag har aldrig läst en sån här bok så för mig var det helt nytt och därför blir det ovanligt för mig.  När jag började läsa boken tänkte jag "Vad är det här för konstig bok?" och tänkte att såhär kommer det säkert bara vara i början men det visade sig att det skulle vara så i hela boken.

Ett tydligt mönster i boken är alla kapitels uppbyggnad, de börjar i nutid med några artighetsfrågor och går sedan över i dåtid i form av berättande av hela Changez liv. Jag tyckte att författaren har lyckats bra med övergångarna mellan de olika tidsformerna och en annan bra sak är att det inte bara är tidsformen som förändras utan även Changez språk. När han pratar med amerikanen använder han ett väldigt formellt och ålderdomligt språk och när han berättar blir språket mer "ledigt" vilket gör att man alltid vet om det är dåtid eller nutid.

Men det fanns ändå något i det som jag inte riktigt gillade, jag tyckte att han var för gammaldags i språket och det gjorde att jag inte riktigt fick ihop hans språk med hans personlighet och ålder. I övrigt så gillade jag boken även fast den var annorlunda och det kanske var just det som var en del av det som gjorde boken bra.