Vi har alltså läst boken "Den ovillige fundamentalisten" som var en annorlunda men bra bok. Det som var annorlunda i boken var språket i form av en monolog. Jag har aldrig läst en sån här bok så för mig var det helt nytt och därför blir det ovanligt för mig. När jag började läsa boken tänkte jag "Vad är det här för konstig bok?" och tänkte att såhär kommer det säkert bara vara i början men det visade sig att det skulle vara så i hela boken.
Ett tydligt mönster i boken är alla kapitels uppbyggnad, de börjar i nutid med några artighetsfrågor och går sedan över i dåtid i form av berättande av hela Changez liv. Jag tyckte att författaren har lyckats bra med övergångarna mellan de olika tidsformerna och en annan bra sak är att det inte bara är tidsformen som förändras utan även Changez språk. När han pratar med amerikanen använder han ett väldigt formellt och ålderdomligt språk och när han berättar blir språket mer "ledigt" vilket gör att man alltid vet om det är dåtid eller nutid.
Men det fanns ändå något i det som jag inte riktigt gillade, jag tyckte att han var för gammaldags i språket och det gjorde att jag inte riktigt fick ihop hans språk med hans personlighet och ålder. I övrigt så gillade jag boken även fast den var annorlunda och det kanske var just det som var en del av det som gjorde boken bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar